Fattar inte hur jag kan vara så sjuk igen!! Ligger nerbäddad med munkjacka, under två tjocka täcken, värmen på högsta, håller ändå på att frysa ihjäl. Hela kroppen värker och bihålerna känns som om dom ska spricka när som helst. Ögonen går i kors, lär ha tvn på ljudlös för det gör så ont i öronen. Jag har sån himla hjärtklappning att jag känner hur det pulserar i hela kroppen. Help me.

Läsa kommer inte på fråga. Helt perfekt när vi ska ha superprovet i sprit på onsdag, det kostar 1300:- att skriva, lika mycket igen om man misslyckas. Så inte bara lider jag av fruktansvärda fysiska plågor, ångesten över provet bränner inombords.

Och imorrn ska vi spela innebandy på förmiddagen. Troooligt.

Ta mig härifrån nån!! Guuuuuuud

(är det fortfarande någon som kommer ihåg den frasen?)

När jag ser den här bilden så kan jag inte riktigt förstå att det är jag som tagit den. Det ser ut som en, jaa, perfekt värld. Att jag var där går inte riktigt att fatta.

Måste (ska) lära mig att uppskatta varje ögonblick i livet. Hur ofta tänker man inte tillbaka, och önskar att man hade insett hur bra det var, just då?

Men det är min bild, och om sju dagar kommer jag vara tillbaka. Då ska jag älska varje sekund. (Till och med när jag klättrar uppför den där trappan med 193 steg, så ska jag  älska det)

Hihi