Usch vilken dag jag har haft. Precis börjat bli frisk från snoret, så från & med kl. 10 imorse började jag kräkas istället. Och sen igen. Och igen. Och igen. Ja, ni fattar. Benen har knappt burit mig fram mellan sängen och badrummet (tack & lov så hade jag ju min papperskorg nära till hands ett par ggr), jag har skakat som ett asplöv samtidigt som jag svettats floder. Länge sen jag mått så dåligt som jag gör idag. Fattar inte varför.

Nu har jag ju inte delat med mig av alla snuskiga detaljer för att skrämma bort er från min blogg, som man lätt kan tro kanske. Om jag säger så här då:

TYCK SYND OM MIG!

Solsidan. Ny serie på fyran. Vilken hit! Hittills sett 11 min, and I love it!

Och ett tillägg, så här i reklampaustider. Dressmanreklamen de just visade, med alla bilder framifrån & bakifrån i höfthöjd. M m m m.

Enda bra reklamen på tv just nu.

Ibland kan jag undra hur så mycket eländigt kan hända till en och samma person/personer. Är det meningen att vissa personer ska råka ut för extra mycket otur? Att dom är destinerade i livet för att uppleva jobbiga och hemska saker?

Alla har vi väl hört att "man bara blir utsatt för det man är stark nog att klara av". Men om så vore fallet borde det väl inte finnas några självmord? Eller?

Vare sig det är gud (vilket jag inte tror på för fem små öre), tur, otur, eller ödet, (som man ibland tar till när man hopplöst ger upp och säger "det måste vara meningen", (och som då och då faktiskt passar in, så man bara måste tro att det finns en mening med vad som hänt) så är ju verkligheten att massa dåliga grejer händer för massa bra människor som inte alls förtjänar det. Och för vissa verkar det dåliga aldrig ta slut. Grej efter grej händer.

Varför bra eller dåligt? Varför får vissa allt bra, andra allt dåligt, och resten lika mycket av varje? Eller har vi alla en balanserad tillvaro av bra och dåligt, bara att vi inte kan se den?

Oj vad krångligt det blev nu.

Well y´all, live on!

"Äh, jag fyller på med bira om det behövs!"

(Wille på en fråga om han gått ner något i vikt genom sin medverkan i Let´s Dance.)

Va!?! Klockrent!

Annars då? Ja, just idag har jag blivit nästintill dösjuk (okej, grov överdrift), och de senaste dagarna har jag & brudarna lekt byggjobbare. Sandra har köpt en lägenhet och ska flytta hemifrån, så nu har vi målat, tapetserat, tapetserat lite till, tagit ner tapeten, och gjort om det igen. Tack och lov fick vi lite oväntad men välkommen experthjälp av Micke, Annelies utomordentligt shyssta lillebror. En himla fin människa.

Idag har hon flyttat in, men missade premierkvällen jag, (sjuk), så längtar till imorrn (då jag är övertygad om att hela jag läkt under natten med hjälp av min magiska skönhetssömn), så jag ska få se slutresultatet. Längta längta längta.

Ja, var väl bara det jag hade att komma med just nu. Trist va?

De senaste dagarna har jag satt i mig nio red bull, sovit för lite, och dåligt på det. Jag har antecknat 26 handskrivna sidor plus 11 dataskrivna. Jag har gått igenom hundratals instuderingsfrågor och en tusen-sidors bok på engelska.

I morse ställde jag klockan tidigare än vad jag gjort på över ett år, halsa i mig 2 redbull till för att vakna, dushade, läste anteckningarna, höll på att kräkas av nervositet, och lämnade hemmet en halvtimme innan jag egentligen behövde åka. (Och det vet ju ni alla hur ofta jag kommer i tid, för att inte säga för tidigt, vart jag än ska.)

Ute i mer än första minuten, i en något uppvärmd bil (jag startade den tio minuter innan jag skulle åka), så drog jag på Michael Jackson på högsta volym på cd:n. Som i ett trollslag lade sig lugnet över mig som en filt. Nr 1. Earth Song. Alla tankar och medvetenhet borta, bara körning och musiken. Utomjordligt.

För att inte komma för tidigt så tog jag den långa vägen genom Sandviken för att komma till Sandbacka Park. Där väntade en tenta i marknadsföring som jag fasat för i ett halvår, efter att jag inte klarat den på två försök i somras. (Låt tilläggas att man fick minuspoäng för fel svar, och att jag knappt öppnat boken vid tllfället i fråga.) Har ju alltid haft så lätt för mig, så döm om min förvåning när jag lär kämpa för något!

Så, anlände till Sandbacka Lärcentrum (vilken bra grej, att man kan tenta på lärcentrum runt om i Sverige och slippa åka till studieorten) och anmälde mig i receptionen. En gammal herre, Göran, kom och mötte mig, för att ge mig tentan och ett rum att skriva i. En mycket trevlig herre, pratade mycket, glad, osv. Men när han väl satt mig i ett rum, gett mig tentan, förklarat vart han sitter om det är något, sagt att han kommer att titta till mig då och då, och sen börjar brodera ut om olika distansklassert som brukar använda rummet jag sitter i på alla andra veckodagar än torsdag, då ville jag bara vråla åt honom att GÅÅÅ så jag fick börja kolla på tentan.

Svarade på 46 frågor av 60, 36 rätt är minimum, man får minus för fel svar, så kan max ha 5 fel för att klara mig.

Whatever.

(Ja, det där var jag not caring om jag klarade den eller inte.) Inte speciellt övertygande kanske....

Men sköööönt är det, hur det än gick så är det över. Sen jag kom hem idag har jag gjort allting jag saknat och inte kunnat gjort de senaste dagarna (pga av total hängivenhet till studier); jag har sovit mitt på dan, läst (en bra bok), kollat på tv, kollat på Dexter, och pusslat. Oh sweet freedom!

Lämna mig ifred, jag PLUGGAR!!  

Såja, lugn & ro.