De senaste dagarna har jag bara längtat efter mamma. Önskat att jag låg nerbäddad som liten och att hon var där och smekte min panna och sa att allt skulle bli bra.

Samtidigt har jag ångest över att inte hålla kontakten med min fsläkt bättre. Speciellt min farfar.

Han känns så speciell för mig. Men aldrig har jag sagt det.

Klantigt.